NY BLOGG

Jag har flyttat över min blogg till wordpress-verkyget eftersom det går att göra fler inställningar och kolla mer statistik där. Jag har flyttat över allt så det enda som är nytt för er är adressen och layouten (som jag ev. ändrar igen).

Så bokmärk denna adress:
www.hippiemamman.wordpress.com

En vanlig dag i mitt liv

Dagens äventyr bestod i att bada i balja, ta en promenad och köpa kattmat och en ny växt till växtakvariet, stoppa i växten samt möta upp Fredrik på stan, köpa glass och handla ännu fler böcker på stadsbibbans rea. Nu har jag 3 scrapbookingböcker, en om drömtolkning med mera. Sedan har jag kikat lite på Let's Dance, snart är det dags för Hjälp! och innan åt vi burritos. Så spännande har den här dagen varit. Men rätt myspysig ändå! Zooaffärsägaren var riktigt imponerad av barnvagnen. Nog är den rätt spejsig ändå om man jämför med de klassiska vagnarna.

Molly tittar på när vi stoppar ner växten. (vi sätter henne ofta så här och
hon sitter och tittar jättefaschinerat en lång stund).

En Echinodorus-variant, rundbladig svärdsplanta.

Tvättberget med tygblöjor. Miljövänligt, mjukt och billigt. I love Fuzzi Bunz och BumGenious!

Jag spelade även två matcher av Unreal Tournament 3 på nätet medan Molly sov middagslur. Andra matchen kom jag faktiskt delad tredjeplats och det var inte illa. (UT3 är ett first person shooterspel)

Nu är det dags att amma. Det är nog det som tar enskilt mest tid varje dag. Speciellt känns det så nu när Molly är inne i en period då hon inte kan koncentrera sig på att äta och enda stället som ibland funkar är liggandes i sängen i ett mörkt rum.

Ansiktsblind

Något jag sällan pratar om är att jag är ansiktsblind. Det är så naturligt för mig och jag vet inte hur det är att inte vara ansiktsblind, så därför är det sällan det kommer upp. Mellan 2-10% av svenska folket tros lida av ansiktsblindhet, vilket innebär att man har svårighet att känna igen ansikten. Det finns olika grader av ansiktsblindhet och min är inte den grövsta där man till och med kan ha svårt att känna igen sin partner.

Min ansiktsblindhet visar sig mest när jag träffar människor för 2-3-4-10e gången och när jag tittar på film och inte hänger med i handlingen eftersom flera personer ser likadana ut (tycker jag). Ofta frågar jag Fredrik om den personen varit med innan i filmen och vad den gjorde då. Likaså kan jag bli helt ställd när folk hejar på mig på stan. Dock har jag aldrig varit med om något pinsamt i sådana situationer, så det är tur.

Det börjar bli lite mer allmänt känt att ansiktsblindhet finns nu tack vare att prinsessan Viktoria sagt sig vara ansiktsblind. Likaså har jag på TV sett Fredrik Wiking (ni vet Filip och Fredrik) samt Felix Herngren prata om sin ansiktsblindhet. Felix berättade att han en gång inte kände igen sin fru när han skulle hämta upp henne med bilen och jag kan ju erkänna att om Fredrik skulle ta på sig en annorlunda mössa och jacka så skulle jag ha svårt för att känna igen honom om vi träffades ute någonstans. Fredrik Wiking fick genomgå ett test där de plockat med sig personer från hans vardag till studion så att han skulle få berätta vilka de var. Bland annat kunde han inte placera tjejen som stod i caféet där han köpte kaffe varje dag eller kvinnan som arbetade i lunchmatsalen. Så är det för mig också. Jag har nyligen börjat känna igen flera stycken som jobbar på lokala ICA! Jag är så stolt! Jag har bott här i 2,5 år nu och handlar på ICA 1-3 ggr i veckan...

Folk undrar säkert hur det fungerar för mig och jag kan beskriva det som så att det finns ett hundratal typansikten/utseenden. De som har samma typutseende har jag svårt att särskilja. Det kan till exempel vara korthårig man i 30-årsåldern med alldagligt utseende eller kvinna i 20-årsåldern med långt blont hår (tänk att försöka följa Big Brother då!)

Titta på följande tre karaktärer från TV-serien Prison Break:

Dessa tre hade jag stora svårigheter med att särskilja under de första säsongerna. Det tog ett 30-tal avsnitt innan jag definitivt visste vem som var vem.

Du tycker säkert att det är stor skillnad på dessa personer, men jag tycker att de är jättelika. Nu när jag sett nästan tre säsonger så vet jag ju skillnaden, men det tog lååång tid att nöta in små detaljer som öron, näsa, ögon och mun när alla tre har samma frisyr. Frisyr är nämligen det jag brukar gå på, trots att det finns en viss svårighet i det på grund av att folk byter frisyr ibland. Gah!

Däremot är det lätt att känna igen vissa personer och det beror oftast på att de har till exempel piercings, udda frisyrer, annorlunda klädstil osv. Men ju mer neutral man ser ut, desto svårare är det för mig. På samma sätt gäller det att ju mer jag tittat på personen, desto lättare är det att känna igen henne/honom.

Molly har tuffaste morfarn!

http://www.pitea-tidningen.se/artikel.aspx?artid=96559&arkiv=False

http://www.pitea-tidningen.se/mediaspecialpopper.aspx?id=1136 (pappa är längst till vänster på bas)

Amningsdimma

Man blir dum i huvudet av att amma. Det är tydligen på grund av att man ska orka med så enformiga och ostimulerande uppgifter som att sköta ett barn. Men ibland blir man lite väl dum i huvudet.

Häromdagen gick jag hem. Vi tog hissen upp och svängde runt hörnet i trapphuset. Jag ställer ner matkassarna framför dörren...men var är dörren? Det är en kompakt cementvägg där vår ytterdörr ska stå!! Vad har hänt? Jag inser att jag måste ha åkt till fel våning och går tillbaka mot hissen. Men sedan funderar jag på om det verkligen brukar vara en sån gång ut mot gården även på andra våningen? Det brukar det väl ändå inte vara? Var är jag? Vad har hänt? Jag går ut i gången igen och ser att dörren är på fel sida av gången. Hmmm... Jag är i fel uppgång. Jag har gått in i fel hus! My gosh!

Jag hade helt enkelt glömt hjärnan hemma som vissa brukar säga.

Superwoman

What's your superpower?
I make milk.

Äventyr i skogen och staden

Idag drog jag och Mollan ner till stadsbibban för att gå på deras slutbokrea. Mollan åkte i långsjalen (som tog mig säkert 7 minuter att knyta! Jag måste verkligen öva mer!) och det var skönt, för det var rätt mycket folk faktiskt (på en torsdag vid elvatiden!).

Alla böcker kostade 25kr! Det var ett helt fantastiskt pris tycker jag! Efter noggrann genomletning gick jag hem med 6 böcker - för 150kr! Det var "Sy till småbarnen" (Yes! Den har jag velat ha länge! Finns på nätet för typ 180kr), 2 om scrapbooking (jag har lite grejer men har inte lyckats börja än för jag vet inte hur jag ska gå tillväga) och 3 böcker om mysterier/monument/historiska grejer i populärhistoria/kulturstil.

På eftermiddagen var Molly jättegnällig, så jag tänkte att jag skulle avleda hennes uppmärksamhet genom en skogspowerwalk med bra läge för sömn och trevlig utsikt. Men Mollan var skitsur på bussen. Hon satt verkligen och förvred hela sitt lilla ansikte och stirrade ilsket på mig. Hon hoade lite som en uggla också. Det är ett nytt ljud som jag inte riktigt förstått än, men det är något med missnöje.

Större delen av skogspromenaden gick bra, även fast Molly inte var glad direkt. Men när det var 10 minuters promenad kvar till spårvagnshållplatsen, då är det slut på det roliga. Molly vill amma. Nu! Så det var inte mycket mer att göra än att gå in en bit i skogen, knäppa upp jackan och plocka ut utfodringsorganet i det 7-gradiga vädret. Satte mig på huk så att hon kunde ligga över mina ben och äta. Sen blev det kramp i benen, så jag fick stå och hålla henne precis som brandmännen bär folk på film. Aj aj. Molly är ganska tung. Till på köpet kom två personer som spelade frisbeegolf och kastade mot en måltavla alldeles i närheten. Det var bara till att vända sig om...

När vi är klara log Molly sitt första leende på flera timmar. Jag satte henne i vagnen, körde 10 meter och blev avbruten av avgrundsvrål. Molly vill inte åka vagn. Molly vill bli buren. Jag hade bara min ringsjal med mig, nödsjalen för korta stunder, och det var inte så bra eftersom Molly inte hajar hur man ska åka ringsjal. Hon vill sitta i den som i en Baby Björn (dvs. hänga i bäckenet) istället för i grodposition som man ska, så hon höll på att trilla ur hela tiden. Jag fick göra om upphängningen fem gånger innan jag tog av mig jackan och fick det hela rätt. Sen somnade hon som en stock på 7 minuter. Då var vi framme vid hållplatsen och kunde åka hem. Gah.

Men jag har gått nästan 9000 steg idag. Tacka stadsbibban, skogspromenad, akvarievattenbyte och städning för det. :-)

Bra artikeln om nära föräldraskap i DN

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barnunga/artikel_964665.svd

Babysim och stress

Idag hävde jag mig ur sängen vid halv tio när klockan ringde. Halv tio, åååh vad skönt, tänker ni, men nej, det är det inte. Inte när man somnat vid halv ett (började lägga sig elva) och ammat tre ggr under natten (förvisso ligger jag kvar i sängen, men det är jobbigt att bli väckt) samt vaknat av att Fredrik ska gå upp och oroat sig för att han inte ska komma upp i tid (han ligger ofta kvar väldigt länge och ibland somnar han om).

Sedan trodde jag att jag hade koll på tiden, men nej, som vanligt tar allt mycket längre tid än vad man tror när man har barn. Förr var jag duktig på att komma i tid, men det är svårare när man har en annan person som påverkar. Vi rusade ut och väl framme på hållplatsen upptäcker jag att jag har tappat ena vanten. Men jag antar att den kommer ligga kvar tills i eftermiddag, så jag lugnar ner mig lite. Den var åtminstone inte så dyr (typ 40 kr på Coop! ;-)). Vi missar precis spårvagnen vi skulle med och jag kikar på vilken jag ska ta istället. Ser att 17-bussen kommer och hoppar på den. Sedan ser jag att 1an kommer precis bakom. Om jag tar den slipper vi gå över Drottningtorget för att byta till 9an, så jag hoppar av och byter på nästa hållplats (vad omständlig jag är!). När vi är framme på centralen så har 9an precis gått, så vi sitter kvar på ettan till Järntorget istället. Väl där får vi vänta 10 minuter på 9an och 3an (den vagn jag kunde väntat på hemifrån) som kommer samtidigt. Det regnar, Mollan är sur och jag är stressad.

Den podliknande vagnen med regnskydd och feting simväska på (större än vad den ser ut här)

Väl framme hinner vi inte amma alls, som tur var verkade Molly inte så hungrig.

På simmet kunde jag dock slappna av lite. Vi sjunger om en liten båt, övar pippigreppet och maggreppet och leker med leksaker. Vi häller vatten över huvudet på varandra med....en sån man vattnar blommor med (hur kan man glömma vad det heter?). Molly plaskar som en tok när vi sjunger namnsången och alla mammor och pappar skrattar glatt och tittar på henne. Min tokiga lilla unge..eh..ehh... Synd bara att jag har brillor på mig och inte ser någonting när hon sprätter vatten på glasen. En mamma kan vad alla ungarna heter (andra gången vi ses). Hon kan det bättre än läraren. Jag är imponerad! Som ansiktsblind känner jag bara igen en enda unge och inte en enda av föräldrarna. Ledaren känner jag däremot igen, men hon har kort hår och henne har jag tittat på under en informationsträff, så det är lite lättare då. Jag kan fyra andra ungars namn. Det är Elmer, Karin, Amanda och Nils. Sedan är det två till jag inte kan.


Får amma i omklädningsrummet eftersom Molly är desperat-hungrig. Ingen har stulit min vagn (så nervös för det!), så vi promenerar trött hemåt. Molly somnar efter typ 10 sekunder när vi börjat gå. På hållplatsen och spårvagnen stöter vi på en massa fylltrattar. Jag tänker att det måste finnas ett Systembolag i närheten och mycket riktigt kör vi strax förbi Systemet. Usch, fylltrattar oroar mig. De är ofta stökiga, tjötiga och högljudda. Jag är rädd för att bli verbalt antastad. Men som tur är går de av efter några hållplatser.



Till slut är vi hemma och Molly sover gott i vagnen. Jag är jättetrött i kroppen, även fast vi bara badade i en halvtimma. Man blir trött av att bära...och av att stressa...

Trött Molly

Vad hände med vanten då? Jo, den låg i en pöl hundra meter hemifrån. Nu ligger den på tork här hemma.

Blöt vante

Nästa vecka ska jag gå upp tidigare, börja tidigare, gå hemifrån tidigare. Det säger jag alltid. :-)

Som kompensation till morgonens långa inlägg (läs!) så kommer här ett gäng bilder för att lätta upp i bloggen.

Idag var det en vårig liten jordgubbsflicka som trampade runt i hoppgungan.

Vi byggde en lantjärnväg till Molly.

Järnvägsstation

Telefonvagn... (känner du igen den syrran?) :-D


Söt flicka

Nära föräldraskap

Eftersom det är många som känner mig som läser den här bloggen så tänkte jag idag gå in på det här med nära föräldraskap/attachment parenting (AP), eftersom det är en av grundbultarna i min och Fredriks syn på hur man tar hand om bebisar och småbarn.

Nära föräldraskap har varit det naturliga sedan långt bak i tiden och är fortfarande normen hos de lite mer jordnära/naturliga ursprungsfolken runt om i världen (tänk delar av Afrika, Asien och Sydamerika). I västvärlden har vetenskapsmän och andra tänkare fått bestämma normen för hur man ska bete sig runt bebisar. Men från cirka 100-150 år bakåt i tiden levde även vi i västvärlden enligt nära föräldraskap, så det är lite intressant att vissa anser detta vara ett nytt eller konstigt påfund.

Enligt Jorun Modéns bok "Nära föräldraskap" finns det sju redskap man kan använda sig av:

• Knyt an till barnet (inte fostra till självständighet genom t ex spjälsäng/alltid lägga ifrån sig barnet, utan var nära kroppsligt. Skapa sociala band och relationer)
• Amma/mata fritt (även på natten så länge du och barnet vill det)
• Bär ditt barn (ett buret barn bli ett tryggt och självständigt barn. Burna barn skriker ca 40% mindre än andra. Motverkar kolik och främjar anknytningen. Barnen sover bättre på natten)
• Sov nära barnet (naturligt överallt förrutom i västvärlden, barnen skriker mindre, familjen får mer sömn och vila istället för vaknätter. Samsovning motverkar plötslig spädbarnsdöd)
• Tro på barnets signaler och skrik (barnet skriker för att kommunicera sina behov. Lyssna!)
• Undvik scheman, skrikmetoder och "babyträning" (det kan vara skadligt att schemalägga barnens behov och träna dem att sova i egen säng. Barnets förtroende för föräldrarna kan få sig en rejäl törn)
• Eftersträva balans i tillvaron (var inte alltför ambitiös)

Detta innebär att jag och Fredrik bär Molly i sjal/sele så ofta vi vill/kan och Molly vill (ibland vill hon leka på golvet eller sprattla och då ska hon så klart få det!) Vi har sjalar/selar för alla behov och eftersom de avlastar så bra så är det inte tungt att bära ens ett par timmar (dvs. med långsjal och mei tai-sele, de andra sjalarna är mer för snabbärande).

Vi sover tillsammans i sängen och planerar att göra det tills Molly hellre vill sova i egen säng eller tills det verkligen inte fungerar längre. När det blir för trångt ställer vi en till säng bredvid. På det här sättet får Molly närhet under natten, vaknar mer sällan för att kolla om vi är där (det är vi ju nästan alltid!), amning är lättare och vi blir piggare av att slippa gå upp till ett nyvaket, upprört och hungrigt barn.

Jag ammar när Molly är hungrig. Som tur är rekommenderas inte 4-timmarsregeln längre och det är bra eftersom många mammor fick problem med mjölktillgången när de ammade så sällan. Eftersom vi sover tillsammans har jag heller inget behov av att begränsa hennes måltider på nätterna. Så länge det inte sker mer än 2-3 ggr så känns det okej. Jag somnar ofta om medan hon äter.

Jag har lärt mig att tolka Mollys skrik och ljud. När hon grymtar är det något hon vill. Jag låter henne inte ligga och skrika utan försöker uppfylla hennes önskan. Bebisar kan inte bli bortskämda och de kan definitivt inte manipulera.

När det gäller barnvagn så använder jag barnvagn när det passar. När jag har mycket att bära eller är trött i kroppen passar barnvagn bra (i stället för sjal). Men det är viktigt att barnet är vänt emot en och inte vänd framåt/utåt förrän i 1-1,5-årsåldern eftersom de får för många intryck då. Jag har alltid en sjal med så att jag kan bära om Molly skulle tröttna på vagnen. En lite rolig detalj är att många anser sjal/sele vara ett nytt påfund när det i själva verket har varit det naturliga sedan urminnes tider. Barnvagnar har bara funnits i cirka 150 år i västvärlden och betraktas som konstigt i t ex delar av Afrika.

En annan sak vi gör, som inte är ett "måste" inom AP är att vi pottar Molly. Vi kör alltså EC - Elimination Communication, bebis på potta. Detta är normen i till exempel Afrika och delar av Asien och innebär att man lär sig tolka bebisen signaler och hjälper det att kissa/bajsa någon annanstans än i blöjan (ofta har de inte ens blöjor på sig). I det västerländska samhället är det ofta inte möjligt att köra utan blöja (åtminstone de första 6-8 månaderna) eftersom barnet bärs, det är för kallt att gå naken på underkroppen och vi har för mycket mattor, soffor och textilier här (i jämförelse med i afrikanska byar). Men att erbjuda bebisen ett alternativ till att bajsa i blöjan och ha blöja på som backup är ett bra alternativ.
De största fördelarna med detta är att det går åt färre blöjor, barnet blir blöjfritt tidigare och bebisen vänjer sig aldrig vid att bajsa i blöjan (alltså går potträningen mycket smidigare). Största skillnaden är att man tar med barnet in på toaletten innan den bajsat istället för efter. Sedan är det bara att hålla barnet över toaletten/handfatet eller sätta det på pottan om det kan sitta. Att torka rent barnets rumpa går mycket lättare och jag upplever att Molly blev en mycket nöjdare bebis när vi började med detta vid 3 månaders ålder.
Självklart lyckas man inte alltid tolka barnets signaler i tid och under barnets krisperioder kan de tillfälligt sluta signalera. Men det är bara att ta det hela med en klackspark och köra så bra som det går. Man kan säga så här om EC, 1,3 miljarder kineser kan inte ha fel! ;-)

Ja, det här var en första introduktion till AP-området.

Det man vinner på detta är en nöjd, lycklig och framför allt trygg bebis som vet att man finns där för den och gör allt för att den ska må bra. Bebisens behov går först, men samtidigt gör t ex samsovning och sjalbärandet det mindre ansträngande för föräldern än den klassiska västerländska stilen. Bra länkar finns längst upp till höger.

Brev till en nybliven mamma

När jag var 14 och yngsta syrran var 9 skrev vi brev till oss själva som nyblivna föräldrar. Jag har sedan dess (10,5 år sedan!) undrat vad det var jag skrev i det där brevet och igår letade jag fram det ur källaren och öppnade.

"Får inte öppnas förän jag fått barn!!!
Till Sara
Att läsa när du fått barn
97.08.11

Mina barn
Vad jag helst vill ha:
3 barn
både killar och tjejer
Namn: Långa och vackra (i jämförelse med Sara)

Uppfostran

• Inte sträng
• Intresserad
• Håller dem löst med intresse
• Leka med musik
• Spela piano
• Många mysiga stunder
• Trygghet
• Dalta (eller står det data???)

Vara som mamma och pappa!

Skall aldrig byta efternamn! Alltid heta [-XXXX-]!

Hanson forever

Sara XXXX"

Hohoooohoo! Nja, jag vet inte om jag håller med om allt. Det med uppfostran kan jag gå med om, förrutom möjligen dalta, kan jag ha menat dalta? Men numera vill jag nog helst ha två barn, åtminstone till en början. Jag har ju redan bytt efternamn och det var något jag ville göra innan jag bestämde mig för att gifta mig. Hanson är ju inte nåt vidare bra heller längre, så kanske inte forever. ;-)

Om några år när syrran får barn så ska hon få sitt brev (jag har det hemma hos mig). Ska bli kul att jämföra vad vi skrivit. :-)

Duplo

Vi fick med oss lite duplo hem från Mollys farmor. Bilarna blev genast succé.

Jag hämtade mitt och syrrornas gamla duplo från 80-talet. Mollan blev överförtjust.

Dessutom sitter hon idag för första gången med rak rygg på golvet. Wow! Min lilla flicka blir stor! Vad härligt att hon kan sitta på golvet och leka. Stolt!

They grow up so fast

När Molly föddes fick hon ett gäng kläder av folk som besökte henne på sjukhuset. Vissa av kläderna tänkte man att "Oj! Dessa kommer hon inte kunna ha förän hon är typ ett år!" Men så var det inte. Hon växer snabbare än vad man tror. Nu vid 5 månaders ålder sitter mormors stickade tröja och byxor alldeles perfekt. Den är verkligen en sån nostaligigrej för mig. När min yngsta lillasyrra var liten hade hon en nästan likadan stickad dress i gult. Hon var så gullig i den.

Tummen upp för dressen!

Vi har ett alldeles delikat problem. Vart ska vi resa i sommar på semester? För första gången någonsin får Fredrik betald semester och vi vill resa. Men vart åker man med en 9-månaders bebis? Restiden får inte bli för lång och barnvagnen ska helst med utan att bli alldeles krossad på rullbanden. Så hur ska man göra? Vart ska man åka? Får fundera på det här och lova mig själv att inte bli arg, för det är som sagt ett alldeles härligt litet lyxproblem och inget annat. ;-)

Barnskötsel

Ja, det finns så mycket att anmärka på. Läser på ett internetforum om jobbiga kommentarer man får från anhöriga angående ens bebis. Det är verkligen slående att alla verkar få höra samma grejer. Här är några exempel:

- Plocka inte alltid upp henne när hon skriker, hon blir bortskämd.
*fem minuter senare*
- Ska du inte plocka upp henne! (när hon skriker) Stackars liten!
(men jag plockar alltid upp, små bebisar kan inte bli bortskämda!)

- Hon behöver rensa lungorna lite.
(från vadå? Hur ofta behöver 3-åringar eller 45-åringar för den delen rensa lungorna???)

- Grattis! Nu kommer hon att sova i er säng tills hon är 17 år!
(hur ofta sover tonåringar i föräldrarnas säng?)

- Har hon pojkkläder på sig?
(står det "boy" på dem? Nä, blått, svart mm är inte automatiskt pojkkläder. (Molly har inte ens typiska pojkkläder på sig, utan får anmärkningar så fort kläderna inte är i pastellfärger eller rosa/lila))

- Nu är det tänder på gång! *när barnet gnäller lite*
(det finns andra anledningar till att barnet gnäller) (den här kommentaren är inte så störig, det är väl mer ironiskt att folk alltid tror att det är tänder på gång)

- Har hon så lite kläder på dig? Blir hon inte kall?
(nej, barn är faktiskt varmare av sig än vuxna och hemma hos oss är det som i tropikerna. Dessutom kollar jag hur varm hon är och justerar allt eftersom)

Det finns mycket mer. Alla de här kommentarerna får inte jag, men det verkar vara vanliga.

Men det var väl samma sak som när man var gravid. Man fick höra att man var en tjockis, att man inte fick äta så mycket godsaker (jag åt inte mycket!), att man var för stor/liten (för liten i mitt fall), att man väntade en dvärg/tvillingar, om man trodde att det var flicka/pojke, om det var tvillingar, om man var nervös inför förlossningen osv. osv. Man blev lite less på samma visa om och om igen. Men det är väl så det är med nyfikna/oroade bekanta antar jag.

Jour

Klockan är 01.00 och Mollan sover inte än. Men snart förhoppningsvis. Hon sitter i sjalen på min mage och är på god väg nu. Den senaste månaden har nattning gått väldigt bra. Jag har ammat henne till sömns vid 23.oo-tiden när jag och T lagt oss. Men denna vecka har allt varit annorlunda. Hon har sovit långa nätter, vaknat tidigt, sovit många timmar på dagen och så vidare.

Dessutom har hon börjat strula med maten. Hon kan inte koncentrera sig på amningen utan kollar på allt runtomkring. Det enda som funkar hyfsat är att amma i ett nedsläckt sovrum liggandes i sängen. Fast det funkar inte alltid heller.

Idag fick jag reda på att det finns något som kallas för femmånadersstrulet. Det är då som många ungar blir alldeles för nyfikna för att kunna koncentrera sig på amning. Det stämmer ju bra i sådana fall.

Det jobbigaste med att ha en bebis är inte att amma på natten, bara sova 2-timmarsintervaller, trösta ett gnälligt barn eller byta bajsblöjor. Nä, det jobbigaste tycker jag är att ha jour. Jour, jour, jour. Hela tiden jour. För när Molly är som gnälligast så finns det inget annat som hjälper än mamma. Det ska vara mamma. Pappa är bara rolig när Molly är glad. Nappflaska tar hon inte och inte kopp heller. Vi har lyckats få i henne lite mjölk/ersättning/vatten genom pipmugg nu på sistone, men tillfällena kan räknas på fem fingrar. Alltså är jag nästan oersättlig när damen blir hungrig. Så jag har jour. Dygnet runt.

Men man börjar lära sig att man aldrig någonsin kan räkna med att få vara ifred. Om man sitter på toa, är inne i en spännande dataspelsmatch, lagar mat, ser en film, pratar telefon eller sover... När som helst kan Mollan kräva mamma. Och då är det bara att släppa allt. För Mollan kommer först. Men man blir ju lite trött.

Men hon kommer ju bli mindre och mindre beroende med tiden. Snart kommer jag sakna den där mammigheten tror jag. Så jag njuter ändå av att ha en sån underbar bebis. Men det hade varit skönt med liiite frihet. Men det kommer. Snart äter hon smakportioner (se tidigare inlägg) och blir mindre mammig. Då kan jag komma hemifrån och få slappna av lite. Det ordnar sig. Men det är verkligen svårt att slappna av när man har jour.

Nu har Molly somnat. Äntligen kan jag få lägga mig.

6 ofta underskattade saker jag uppskattar enormt

Man ska vara glad för det lilla i livet (och det stora). Här kommer en lista över saker som folk kanske sällan funderar kring, men som gör mitt liv väldigt mycket bättre (nu tar jag alltså inte med det uppenbara som min man, min dotter, vänner, familj, akvarierna, diskmaskinen, hälsan osv.).

• Quorn
  En underbar produkt för alla vegetarianer/nästan-vegetarianer som förenklar tillvaron något enormt. Quorn finns i så många olika varianter att man kan äta nästan precis alla vanliga rätter som köttätare kan, bara man kryddar på rätt sätt. Quorn är gott, proteinrikt och väldigt nyttigt.
  
  
• Barnvagn och bärredskap
  Om man har en 8,5-kilosklump hemma är det enormt skönt att kunna transportera henne utan att bryta ryggen. Jag älskar mina sjalar och min barnvagn eftersom de ger mig en frihet att röra mig med bebis. Jag har en vattensjal för duschen, en ringsjal för korta turer (perfekt när man är på stan med vagn och Molly inte vill åka vagn tillfälligt!) en mei tai-sjal för mellanlånga stunder (bra vid nattning då man kan knyta upp lätt och bara lägga ner i sängen utan att hon vaknar) och en långsjal för långa turer (känns som en tröja ungefär! Avlastar underbart!). När jag har mycket packning med (det har man ofta som småbarnsförälder med blöjbarn!) är barnvagn underbart. Min Bugaboo Cameleon råkar vara top notch och har ett rykte som barnvagnen som inte kompromissar. Jag håller verkligen med. Det är en toppenvagn!
  
  
• Vatten
  Det finns i kranen, det är gratis (nästan), det är jättenyttigt, det är jättegott och släcker törsten bra. Det kan tas med i flaska (men man ska inte köpa vatten! (förrutom om man möjligen behöver en ny vattenflaska att transportera vatten i en period, eller om man är utomlands))
  
  
• Min säng
  Sängen är så underbart skön. Den avlastar min kropp och gör att jag sover gott på nätterna. Om man sover i någon annan säng en natt så upptäcker man verkligen hur otroligt skön min säng är. Det är verkligen värt att ha en skön säng med tanke på hur lång tid man spenderar där varje dygn.
  
  
• Kollektivtrafiken från Redbergsplatsen
  Det går fem linjer (som jag åker med) åt olika håll i Göteborg. Man kan lätt ta sig till t ex Östra Sjukhuset, Frölunda, Backaplan, Majorna, ner till stan, Liseberg, Linnéplatsen osv. Det är sällan jag är tvungen att göra byten.
  
  
• Internet
  Hur gjorde man innan internet fanns? Vill man veta något, sök på internet. Där kan man hålla kontakten med folk, läsa andras åsikter och ta del av foton och filmer.

Teddis blogg

Jag vill passa på att tipsa om min mans blogg. Den finns på länk till höger. Den är riktigt rolig tycker jag.

Vårstädning

Idag hade jag för en gångs skull inte bokat in ett endaste äventyr. Förrutom ett litet...

Istället satte jag igång att städa och röja undan medan Molly tog middagsluren i sängen. Jag plockade bort, sorterade, slängde, gjorde i ordning returerna (återvinning), fixade en leksaksback, sorterade papper och annat bra. Efter 2 timmar vaknade Mollan och då provade jag att få i henne lite banan. Men det går dåligt med smakportioner. Hon är inte intresserad av vare sig morot, banan, ärta eller gröt. Det enda som gått ner är vanligt dricksvatten i pipmugg. Det är bra att hon gillar livets dryck i varje fall (jag älskar vatten!). Nä, det är väl bara att inse att Molly är lite seg med att äta vanlig mat. Men jag ska försöka att inte stressa, även fast det är svårt att sluta jämföra sig med andra (alla jag har pratat (konstigt nog!) med har lyckats få i sina barn mat). Molly är lite sen med maten och talet, men å andra sidan är hon väldigt tidig med grovmotorik och medelsnabb när det gäller finmotorik. Alla barn är verkligen olika, det är roligt att se.

Mollan "äter" banan.

Gröten igår var inte heller någon succé, men vatten var smarrigt.

I natt drömde jag att Molly började gå. Jag blev ganska förtvivlad faktiskt eftersom jag tyckte att hon borde börja med att krypa istället. Att börja gå vid fem månaders ålder kändes alldeles för tidigt. Sedan drömde jag också att Molly hade en tvillingbror som jag inte visste om/hade glömt bort. Men nu skulle jag börja ta hand om honom också. Jag funderade på vad jag hade namngett honom. Var det Erik? Nä, det var faktiskt Oliver, och det var jag nöjd med i drömmen.
Enligt Mollys underbara bvc-sköterska (så vettig!) ska jag vara väldigt nöjd med att min mjölk är så bra. Molly finner den uppenbarligen alldeles perfekt näringsrik eftersom hon inte har intresse för annan mat. Det är bra med näring i den, speciellt med tanke på att Molly redan väger 8,5 kg och är 67 cm lång. Vikten ligger två kurvor över den normala och längden en kurva. Men det finns långa gener i släkten, så Molly bör bli ett långt barn och då är det bra att äta ordentligt. ;-)

Dagens lilla äventyr var att åka ner till centralen och lämna över tårtplåtarna till syrran som jobbar på ett café där. Hon blev jätteglad över att se lilla Mollan som hängde ut ur sjalen och fnissade blygt när hon fått ögonkontakt med sin moster. Själv fick jag en kaka och en varm choklad (eller schookelad som jag säger) och fick känna mig lite som en lattemamma på café, även fast det var varm choklad som jag drack. (Jag som i vanliga fall aldrig känner mig som någon lattemamma, trots att jag har en lattemammas barnvagn och numera har råd att köpa nya kläder, om än i billiga affärer). Men det var trevligt i alla fall.

En "typisk" lattemamma...?

Egoföräldrar

"Det som är bra för föräldrarna är bra för barnen! "

Så här går vissa föräldrars mantra. De försöker lindra sina egna skuldkänslor genom att intala sig något som absolut inte är sant.

Man blir mörkrädd när man läser om att vissa försvarar sin egen rökning under graviditeten genom detta påstående. Eller att varannan vecka-boende fungerar bra för barn i 1,5-årsåldern... Eller att små bebisar utsätts för 5-minutersmetoden där de lämnas övergivna att skrika sig till sömns varje kväll eftersom föräldrarna inte kan tänka sig att ägna några minuter åt att natta eller ännu hellre, dela säng med sin lilla bebis.

Min åsikt är att barnets hälsa alltid går först, särskilt när det gäller små bebisar. Det som är bra för föräldern är absolut inte alltid bra för barnet. Egoistiska föräldrar finns det alldeles för gott om. :-(

brandsäkra kläder

"For child's safety, garment should fit snugly. This garment is not flame resistant. Loose-fitting garment is more likely to catch fire."

En gul varningstagg på klädesplagget inköpt i USA. Nähä, så tröjan är inte brandsäker. Okej. Då vet jag det. ;-)

Babysim och unisexkläder

Idag var jag och Molly på babysim för första gången. Mollan var helt överförtjust när hon kom ner i vattnet. Hon skrattade (kluckade) och log. De andra mammorna tittade till och med förtjust på henne. Vi fick öva de tre greppen: maggreppet, pippigreppet och ett till som jag inte kommer ihåg. Mollan svalde en del vatten och blev lite småhispig, men sen när det kom en liten flytleksak mot henne så lugnade hon ner sig och koncentrerade sig på leksaken. I slutet sjöng vi Björnen sover och jag blev pinsamt medveten om hur ofattbart dålig jag är på att komma ihåg sångtexter (eller texter och citat överhuvudtaget). Den sista meningen i Björnen sover kan jag alltså inte. :-0 Fy farao! Jag önskade mig sångböcker till Molly i julklapp och nu i välkomstfestpresent men hon har tyvärr inte fått några. Men jag behöver faktiskt en, för jag måste ta och plugga in några av de vanligaste sångerna! Ska ta och köpa Silvriga Barnkammarboken tror jag, där finns de vanligaste sångerna med.

I omklädningsrummet tyckte de andra mammorna och en av ledarna på simmet att min lille kille var så duktig på att ligga på mage och kika. Ledaren frågade vad killen hette och "ja, hon heter Molly" sa jag. Det är fantastiskt hur kläder "avgör" könet på små barn och vilken förvirring könsneutrala kläder kan skapa. En röd/gul/svart/grön-randig body med mörkblå byxor till ger alltså en pojke.

Mina små pojkar..?

Det är ganska deprimerande att gå i många barnklädesbutiker tycker jag. Nog för att rosa är tråkigt till tjejer, men nu har jag även upptäckt att killarnas avdelning är sjukt blek! Marinblått, grått och brunt. Alla kläderna ser ut som minikopior på de vuxnas kläder. Tjejernas kläder är åtminstone barnkläder. Men som tur är finns det barnklädeskedjor som fattar att det är tråkigt med så strikta färgkoder och att det är mysigare med mjuka, gosiga kläder till barn som ligger still och/eller kryper mycket. Mollys dress idag är från Polarn och Pyret, en klädkedja som faktiskt fattat det här med könsneutralitet. De hänger kläder efter storlekar istället för kön. Även Lindex har en könsneutral serie just nu med olika djurmönster i orange, gult, grönt och andra fina färger för alla barn.

Men det är väldigt tråkigt att oron för att folk ska säga fel gör att föräldrar känner sig smått tvingade att klä sina barn i vissa färger och modeller. Jag tycker att grönt, gult, orange, rött, blått, vitt, svart och alla de andra färgerna är jättesnygga och att de förtjänar en uppsving i klädeshögarna.

Själv provar jag ibland sociala experiment. Röd barnvagn, ljusblå filt, svart overall, vit mössa...vad blir det? Vit body, mörkblå byxor, rosa strumpor, vad blir det?

"Det är bara pojkar som får ha ljusblåa filtar. Men vagnen är ju röd? Hur tänkte de nu?"

Jag har länge försökt komma på ett bra könsneutralt ord för hon/han. På internet kan man skriva h*n, men det fungerar ju inte att uttala. Jag har provat alla vokaler. A, O, U, Å, E, I, Y, Ä, Ö:
Hun [hönn] = låter som norskans hon
Hån = nej tack
Hen [hänn] = engelskans höns, blir lite för feminimt
Hin [hinn] = låter som Hin Håle och det blir inte så fint
Hyn [hynn] = låter feminimt
Hän [hänn] = låter feminimt
Hön [hönn] = låter feminimt

Den låter ju inte så bra om en människa och man kan ju dra till med "bebisen", "plutten", "trollet" med mera, men det passar inte i alla meningar.

Nä, vi får väl dras med det här problemet ett tag till.

En annan sak jag funderat på är att folk ofta slänger sig med ett han om de inte vet, men vågar gissa (även om djur). Beror detta på att hanar/män är normen i samhället samt att det är mycket värre att bli kallad för tjej om man är kille än tvärt om?

Sedan kan man dra detta vidare till varför manliga homosexuella ofta behandlas värre än kvinnliga... Ja, vi kan dra det hur långt som helst, men vi avslutar här.

Jag funderar på att gå och lägga mig. Molly sparkade massor på mig i natt, så jag kunde inte sova så bra på förmiddagen.

Öppna förskolan och shopping

Idag gick jag och Mollan till öppna förskolan. Jag hade hört rykten om att två från mvc-gruppen skulle komma, något som inte visade sig stämma. Men jag träffade S och hennes kompis från babysimmet som jag träffat en gång förut. Jag och Mollan var med på sångstunden och sedan tog vi en tur till biblioteket. Sedan begav vi oss hemåt igen. Mollan var sådär glad. Hon var nog rätt trött.

Småpurken

I tjusiga vagnen (med sprillans nytt parasoll!) utanför öppna förskolan.

Väl hemma sov Molly i 1,5 timmar (för ovanlighetens skull) så jag passade på att äntligen förverkliga min idé om att sy en behållare för tygblöjor. 7 stycken pocketblöjor kan jag prydligt packetera in i behållaren.

Det magra utrymmet runt skötbordet är verkligen utnyttjat till max nu.
Notera pottan som jag hängt upp på väggen med en sugproppskrok.

Sedan åkte jag och Molly ner till stan för att gå i den gyllene trions klädaffärskedjor, nämligen Lindex, Kapp-Ahl och H&M för att kika på barnens vårkollektion igen. Efter att ha hållt upp kläderna mot Molly och tittat i spegeln (folk kollade på mig som om jag vore dum i huvudet) så bestämde jag mig för följande kläder (se bild). Molly klär bra i grönt, gult, svart och chockrosa. Hon passar inte bra i ljusrosa, lila, mörkblått och lite andra färger som gör att hennes anletsdrag försvinner. Även bebisar har ju färger de passar bra eller mindre bra i, men det verkar inte klädaffärerna ha noterat eftersom det inte verkar finnas en enda spegel på hela barnavdelningen.

Imorgon ska jag och Mollan på första babysimmet. Det ska bli väldigt spännande. Jag köpte en badrock med grodor på. De matchar den gröna klatchiga simblöjan bra (när jag var på babysimsintroduktionen och det blev dags för att köpa simblöja så slängde jag mig på den enda könsneutrala färg jag kunde hitta. Jag kan inte med det här med rött/rosa vs. blått). Själv fick jag köpa mig en ny överdel eftersom man inte ser ut som förr när man ammar...

Återkommer med rapport imorgon.

Science fictionmässa

Idag gjorde familjen en spontangrej och åkte till Science fictionmässan i Eriksbergshallen.

Vi körde hela grejen.

Tittade på uppvisning med Stormtroopers och Darth Vader (Mollan hängde i långsjal, så mysigt och praktiskt!)

Köpte en slush puppy. Mollan ville också ha.

Teddi passade på att fota sig och Molly med en Stormtrooper-utklädd. (Om ni inte vet vilka de är så är det pinsamt och i så fall får jag väl avslöja att de är Darth Vaders trupper i Star Wars.)

Jag rotade i alla realådor och spanade på alla häftiga action figures som fanns till salu. Ett paradis för en sån nörd som jag.

Det är så härligt numera när vi inte är studenter längre utan har pengar. Jag köpte en grej jag varit sugen på i åratal. Den var ganska dyr, men jag unnade mig den här med motiveringen att "det kommer ju nya pengar nästa månad!" (det är en enorm skillnad på studielån och intjänad lön/föräldrapenning!!).

Äntligen! Så grymt glad!

Visst är den sjukt snygg? (jag älskar robotar/robotliknande saker)