Jag har flyttat över min blogg till wordpress-verkyget eftersom det går att göra fler inställningar och kolla mer statistik där. Jag har flyttat över allt så det enda som är nytt för er är adressen och layouten (som jag ev. ändrar igen).
Så bokmärk denna adress:
www.hippiemamman.wordpress.com
lördag 15 mars 2008
fredag 14 mars 2008
En vanlig dag i mitt liv
Dagens äventyr bestod i att bada i balja, ta en promenad och köpa kattmat och en ny växt till växtakvariet, stoppa i växten samt möta upp Fredrik på stan, köpa glass och handla ännu fler böcker på stadsbibbans rea. Nu har jag 3 scrapbookingböcker, en om drömtolkning med mera. Sedan har jag kikat lite på Let's Dance, snart är det dags för Hjälp! och innan åt vi burritos. Så spännande har den här dagen varit. Men rätt myspysig ändå! Zooaffärsägaren var riktigt imponerad av barnvagnen. Nog är den rätt spejsig ändå om man jämför med de klassiska vagnarna.
.JPG)
.JPG)
Molly tittar på när vi stoppar ner växten. (vi sätter henne ofta så här och
hon sitter och tittar jättefaschinerat en lång stund).
.JPG)
En Echinodorus-variant, rundbladig svärdsplanta.
.JPG)
Tvättberget med tygblöjor. Miljövänligt, mjukt och billigt. I love Fuzzi Bunz och BumGenious!
Jag spelade även två matcher av Unreal Tournament 3 på nätet medan Molly sov middagslur. Andra matchen kom jag faktiskt delad tredjeplats och det var inte illa. (UT3 är ett first person shooterspel)
Nu är det dags att amma. Det är nog det som tar enskilt mest tid varje dag. Speciellt känns det så nu när Molly är inne i en period då hon inte kan koncentrera sig på att äta och enda stället som ibland funkar är liggandes i sängen i ett mörkt rum.
Ansiktsblind
Något jag sällan pratar om är att jag är ansiktsblind. Det är så naturligt för mig och jag vet inte hur det är att inte vara ansiktsblind, så därför är det sällan det kommer upp. Mellan 2-10% av svenska folket tros lida av ansiktsblindhet, vilket innebär att man har svårighet att känna igen ansikten. Det finns olika grader av ansiktsblindhet och min är inte den grövsta där man till och med kan ha svårt att känna igen sin partner.
Min ansiktsblindhet visar sig mest när jag träffar människor för 2-3-4-10e gången och när jag tittar på film och inte hänger med i handlingen eftersom flera personer ser likadana ut (tycker jag). Ofta frågar jag Fredrik om den personen varit med innan i filmen och vad den gjorde då. Likaså kan jag bli helt ställd när folk hejar på mig på stan. Dock har jag aldrig varit med om något pinsamt i sådana situationer, så det är tur.
Det börjar bli lite mer allmänt känt att ansiktsblindhet finns nu tack vare att prinsessan Viktoria sagt sig vara ansiktsblind. Likaså har jag på TV sett Fredrik Wiking (ni vet Filip och Fredrik) samt Felix Herngren prata om sin ansiktsblindhet. Felix berättade att han en gång inte kände igen sin fru när han skulle hämta upp henne med bilen och jag kan ju erkänna att om Fredrik skulle ta på sig en annorlunda mössa och jacka så skulle jag ha svårt för att känna igen honom om vi träffades ute någonstans. Fredrik Wiking fick genomgå ett test där de plockat med sig personer från hans vardag till studion så att han skulle få berätta vilka de var. Bland annat kunde han inte placera tjejen som stod i caféet där han köpte kaffe varje dag eller kvinnan som arbetade i lunchmatsalen. Så är det för mig också. Jag har nyligen börjat känna igen flera stycken som jobbar på lokala ICA! Jag är så stolt! Jag har bott här i 2,5 år nu och handlar på ICA 1-3 ggr i veckan...
Folk undrar säkert hur det fungerar för mig och jag kan beskriva det som så att det finns ett hundratal typansikten/utseenden. De som har samma typutseende har jag svårt att särskilja. Det kan till exempel vara korthårig man i 30-årsåldern med alldagligt utseende eller kvinna i 20-årsåldern med långt blont hår (tänk att försöka följa Big Brother då!)
Titta på följande tre karaktärer från TV-serien Prison Break:
Min ansiktsblindhet visar sig mest när jag träffar människor för 2-3-4-10e gången och när jag tittar på film och inte hänger med i handlingen eftersom flera personer ser likadana ut (tycker jag). Ofta frågar jag Fredrik om den personen varit med innan i filmen och vad den gjorde då. Likaså kan jag bli helt ställd när folk hejar på mig på stan. Dock har jag aldrig varit med om något pinsamt i sådana situationer, så det är tur.
Det börjar bli lite mer allmänt känt att ansiktsblindhet finns nu tack vare att prinsessan Viktoria sagt sig vara ansiktsblind. Likaså har jag på TV sett Fredrik Wiking (ni vet Filip och Fredrik) samt Felix Herngren prata om sin ansiktsblindhet. Felix berättade att han en gång inte kände igen sin fru när han skulle hämta upp henne med bilen och jag kan ju erkänna att om Fredrik skulle ta på sig en annorlunda mössa och jacka så skulle jag ha svårt för att känna igen honom om vi träffades ute någonstans. Fredrik Wiking fick genomgå ett test där de plockat med sig personer från hans vardag till studion så att han skulle få berätta vilka de var. Bland annat kunde han inte placera tjejen som stod i caféet där han köpte kaffe varje dag eller kvinnan som arbetade i lunchmatsalen. Så är det för mig också. Jag har nyligen börjat känna igen flera stycken som jobbar på lokala ICA! Jag är så stolt! Jag har bott här i 2,5 år nu och handlar på ICA 1-3 ggr i veckan...
Folk undrar säkert hur det fungerar för mig och jag kan beskriva det som så att det finns ett hundratal typansikten/utseenden. De som har samma typutseende har jag svårt att särskilja. Det kan till exempel vara korthårig man i 30-årsåldern med alldagligt utseende eller kvinna i 20-årsåldern med långt blont hår (tänk att försöka följa Big Brother då!)
Titta på följande tre karaktärer från TV-serien Prison Break:
Dessa tre hade jag stora svårigheter med att särskilja under de första säsongerna. Det tog ett 30-tal avsnitt innan jag definitivt visste vem som var vem.
Du tycker säkert att det är stor skillnad på dessa personer, men jag tycker att de är jättelika. Nu när jag sett nästan tre säsonger så vet jag ju skillnaden, men det tog lååång tid att nöta in små detaljer som öron, näsa, ögon och mun när alla tre har samma frisyr. Frisyr är nämligen det jag brukar gå på, trots att det finns en viss svårighet i det på grund av att folk byter frisyr ibland. Gah!
Däremot är det lätt att känna igen vissa personer och det beror oftast på att de har till exempel piercings, udda frisyrer, annorlunda klädstil osv. Men ju mer neutral man ser ut, desto svårare är det för mig. På samma sätt gäller det att ju mer jag tittat på personen, desto lättare är det att känna igen henne/honom.
torsdag 13 mars 2008
Amningsdimma
Man blir dum i huvudet av att amma. Det är tydligen på grund av att man ska orka med så enformiga och ostimulerande uppgifter som att sköta ett barn. Men ibland blir man lite väl dum i huvudet.
Häromdagen gick jag hem. Vi tog hissen upp och svängde runt hörnet i trapphuset. Jag ställer ner matkassarna framför dörren...men var är dörren? Det är en kompakt cementvägg där vår ytterdörr ska stå!! Vad har hänt? Jag inser att jag måste ha åkt till fel våning och går tillbaka mot hissen. Men sedan funderar jag på om det verkligen brukar vara en sån gång ut mot gården även på andra våningen? Det brukar det väl ändå inte vara? Var är jag? Vad har hänt? Jag går ut i gången igen och ser att dörren är på fel sida av gången. Hmmm... Jag är i fel uppgång. Jag har gått in i fel hus! My gosh!
Jag hade helt enkelt glömt hjärnan hemma som vissa brukar säga.
Häromdagen gick jag hem. Vi tog hissen upp och svängde runt hörnet i trapphuset. Jag ställer ner matkassarna framför dörren...men var är dörren? Det är en kompakt cementvägg där vår ytterdörr ska stå!! Vad har hänt? Jag inser att jag måste ha åkt till fel våning och går tillbaka mot hissen. Men sedan funderar jag på om det verkligen brukar vara en sån gång ut mot gården även på andra våningen? Det brukar det väl ändå inte vara? Var är jag? Vad har hänt? Jag går ut i gången igen och ser att dörren är på fel sida av gången. Hmmm... Jag är i fel uppgång. Jag har gått in i fel hus! My gosh!
Jag hade helt enkelt glömt hjärnan hemma som vissa brukar säga.
Äventyr i skogen och staden
Idag drog jag och Mollan ner till stadsbibban för att gå på deras slutbokrea. Mollan åkte i långsjalen (som tog mig säkert 7 minuter att knyta! Jag måste verkligen öva mer!) och det var skönt, för det var rätt mycket folk faktiskt (på en torsdag vid elvatiden!).
Alla böcker kostade 25kr! Det var ett helt fantastiskt pris tycker jag! Efter noggrann genomletning gick jag hem med 6 böcker - för 150kr! Det var "Sy till småbarnen" (Yes! Den har jag velat ha länge! Finns på nätet för typ 180kr), 2 om scrapbooking (jag har lite grejer men har inte lyckats börja än för jag vet inte hur jag ska gå tillväga) och 3 böcker om mysterier/monument/historiska grejer i populärhistoria/kulturstil.
På eftermiddagen var Molly jättegnällig, så jag tänkte att jag skulle avleda hennes uppmärksamhet genom en skogspowerwalk med bra läge för sömn och trevlig utsikt. Men Mollan var skitsur på bussen. Hon satt verkligen och förvred hela sitt lilla ansikte och stirrade ilsket på mig. Hon hoade lite som en uggla också. Det är ett nytt ljud som jag inte riktigt förstått än, men det är något med missnöje.
Större delen av skogspromenaden gick bra, även fast Molly inte var glad direkt. Men när det var 10 minuters promenad kvar till spårvagnshållplatsen, då är det slut på det roliga. Molly vill amma. Nu! Så det var inte mycket mer att göra än att gå in en bit i skogen, knäppa upp jackan och plocka ut utfodringsorganet i det 7-gradiga vädret. Satte mig på huk så att hon kunde ligga över mina ben och äta. Sen blev det kramp i benen, så jag fick stå och hålla henne precis som brandmännen bär folk på film. Aj aj. Molly är ganska tung. Till på köpet kom två personer som spelade frisbeegolf och kastade mot en måltavla alldeles i närheten. Det var bara till att vända sig om...
När vi är klara log Molly sitt första leende på flera timmar. Jag satte henne i vagnen, körde 10 meter och blev avbruten av avgrundsvrål. Molly vill inte åka vagn. Molly vill bli buren. Jag hade bara min ringsjal med mig, nödsjalen för korta stunder, och det var inte så bra eftersom Molly inte hajar hur man ska åka ringsjal. Hon vill sitta i den som i en Baby Björn (dvs. hänga i bäckenet) istället för i grodposition som man ska, så hon höll på att trilla ur hela tiden. Jag fick göra om upphängningen fem gånger innan jag tog av mig jackan och fick det hela rätt. Sen somnade hon som en stock på 7 minuter. Då var vi framme vid hållplatsen och kunde åka hem. Gah.
Men jag har gått nästan 9000 steg idag. Tacka stadsbibban, skogspromenad, akvarievattenbyte och städning för det. :-)
Alla böcker kostade 25kr! Det var ett helt fantastiskt pris tycker jag! Efter noggrann genomletning gick jag hem med 6 böcker - för 150kr! Det var "Sy till småbarnen" (Yes! Den har jag velat ha länge! Finns på nätet för typ 180kr), 2 om scrapbooking (jag har lite grejer men har inte lyckats börja än för jag vet inte hur jag ska gå tillväga) och 3 böcker om mysterier/monument/historiska grejer i populärhistoria/kulturstil.
På eftermiddagen var Molly jättegnällig, så jag tänkte att jag skulle avleda hennes uppmärksamhet genom en skogspowerwalk med bra läge för sömn och trevlig utsikt. Men Mollan var skitsur på bussen. Hon satt verkligen och förvred hela sitt lilla ansikte och stirrade ilsket på mig. Hon hoade lite som en uggla också. Det är ett nytt ljud som jag inte riktigt förstått än, men det är något med missnöje.
Större delen av skogspromenaden gick bra, även fast Molly inte var glad direkt. Men när det var 10 minuters promenad kvar till spårvagnshållplatsen, då är det slut på det roliga. Molly vill amma. Nu! Så det var inte mycket mer att göra än att gå in en bit i skogen, knäppa upp jackan och plocka ut utfodringsorganet i det 7-gradiga vädret. Satte mig på huk så att hon kunde ligga över mina ben och äta. Sen blev det kramp i benen, så jag fick stå och hålla henne precis som brandmännen bär folk på film. Aj aj. Molly är ganska tung. Till på köpet kom två personer som spelade frisbeegolf och kastade mot en måltavla alldeles i närheten. Det var bara till att vända sig om...
När vi är klara log Molly sitt första leende på flera timmar. Jag satte henne i vagnen, körde 10 meter och blev avbruten av avgrundsvrål. Molly vill inte åka vagn. Molly vill bli buren. Jag hade bara min ringsjal med mig, nödsjalen för korta stunder, och det var inte så bra eftersom Molly inte hajar hur man ska åka ringsjal. Hon vill sitta i den som i en Baby Björn (dvs. hänga i bäckenet) istället för i grodposition som man ska, så hon höll på att trilla ur hela tiden. Jag fick göra om upphängningen fem gånger innan jag tog av mig jackan och fick det hela rätt. Sen somnade hon som en stock på 7 minuter. Då var vi framme vid hållplatsen och kunde åka hem. Gah.
Men jag har gått nästan 9000 steg idag. Tacka stadsbibban, skogspromenad, akvarievattenbyte och städning för det. :-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)